Hejsan. Det vat ett tag sedan sist! Men nu skriver jag igen.

Igår var det Sveriges Nationeldag. Vår blå-gula fana hissades i hela vårt land och från många ljöd de vackra tonerna från "Du gamla du fria".



Denna dagen tillbringade jag med mina vackra Lufare från Kristianstad. Vi satt i parken och umgicks med människor. Tillsammans med alla andra i parken sjöng vi våran nationalsång. Så vackert. Man blir så rörd när man tänker efter. Denna dagen känner man sig extra svenska tycker jag.

Men man ska väl också känna sig stolt över sitt land, stolt över att vara svensk? Till viss del gjorde jag det, men absolut inte till 100%.
Man kan inte vara stold över ett land där inte alla lär sig räkna, läsa och skriva. Det går inte vara stolt över ett land som tar en tredjedel i skatt från befolkningen, och vad får de tillbaka? Oftast inte mycket! Kan man vara stolt då man bor i ett land som inte ger människorna samma möjligheter i samhället? Svaret är enkelt, svaret är nej!
Nästa år vill jag känna mig stolt över det Sverige jag lever i! Inte bara nästa år, utan i all framtid!

I höst är det riksdagsval. Då hoppas jag att vi får en borgerlig regering. Det ska jag kämpa för! Alla ska känna sig välkommna i Sverige. Vi måste ta vara på individens egenskaper, inte kaste bort dem! Se inte problemen, se möjligheterna! I höst smäller det!